Att ha en passion för blommor är inte lätt. Har man sen en trädgård kan man ju förstå hur det går. Man vill ha allt, liljor, pioner, violer ja man kan räkna upp sorter hur länge som helst. Jag drabbades av "vill ha" i våras när fröerna började säljas i affärerna. Det är ju lätt i början när det bara är att fylla krukorna med jord och hälla i fröpåsen för att sedan vattna och vänta på att de första bladen ska sticka upp. Den glädjen går inte att beskriva, man ser framför sig hur vackert de ska blomma i trädgården. Krukorna i fönstret blir bara fler och fler. Till slut har jag byggt flera våningar i köksfönstret, bord framför ja det är fullt överallt. Då är det dags för omplantering! Jag sitter i dagar, pillar upp de små plantorna försiktigt och sätter dom i ny planteringsjord. nu gäller det "bara" att hitta en plats att ställa dom på? Fler våningar i fönstret, flera bord framför dessa. Köket är som ett växthus, måste bygga ett i sommar. Så länge måste jag ha ett provisorium så plantorna får bo ute i ett gammalt ombyggt växthus "Kiosken". Jag tycker att det finns hur mycket plats som helst för mina plantor, så jag börjar flytta ut dem men upptäcker snart att jag behöver fler hyllor. Till slut är jag nöjd och alla plantor har fått plats. Då är det dags för omplantering igen. Fler hyllor, slut på krukor. Är inte "järnnätterna" över snart så mina plantor kan få komma ut i trädgården? Det är då jag kommer till insikt, mina rabatter räcker inte till. Det är bara att bredda vissa rabatter och att anlägga nya. En drivbänk skapades också för de perennsådder som inte fick plats någonstans. Efter att ha delat ut växter till barn klasskamrater grannar och vänner ser jag ljuset i tunneln. Jag är lycklig mina plantor har fått någonstans att bo och jag kan börja på nästa projekt, ett register över vilka arter jag har samt att fotografera dem, något som jag tänkt länge att göra.
Det är inte lätt att ha en passion för blommor.
